Myten om Spelpaus och anhorigas roll – vad galler

Det finns en seglivad föreställning om att en anhörig kan ringa Spelinspektionen och få en närstående avstängd från allt spel om pengar i Sverige. Så fungerar det inte. Spelpaus är ett register för självexkludering, och självexkludering bygger på ett enda villkor: spelarens eget samtycke. Den som försöker anmäla någon annan möts av ett system som saknar den funktionen helt, och det är ingen slump utan en medveten konstruktion i den svenska spellagen.

Vad Spelpaus faktiskt är och vad registret inte kan göra

Spelpaus är Spelinspektionens nationella verktyg för självexkludering. Det innebär att en spelare själv loggar in med BankID och stänger av sig från allt licensierat spel om pengar under en vald period, från en månad upp till ett år, eller tills vidare. Avstängningen slår igenom hos alla operatörer som har svensk licens, vilket är hela poängen: en spelare ska inte kunna vandra vidare till nästa sajt när suget sätter in.

Siffrorna visar att systemet används flitigt. Runt 137 700 personer är avstängda från licensierat spel i Sverige, enligt de sammanställningar som görs av registret. Det är en betydande andel av den vuxna befolkningen, och det säger något om att tröskeln för att stänga av sig själv inte är särskilt hög. Men det säger ingenting om anhörigas möjlighet att ingripa, för den möjligheten finns inte i registrets logik.

Spelpaus omfattar enbart bolag med svensk licens. Det betyder att en avstängning är helt verkningslös mot de sajter som riktar sig till svenska spelare utan att ha tillstånd från Spelinspektionen. Det är här myten får sitt fäste: många tror att avstängningen är en slags nationell spärr mot allt spel, när den i själva verket bara gäller inom det licensierade segmentet.

Varför anhöriga inte kan anmäla någon till registret

Spelpaus är byggt kring individens integritet. Registret innehåller uppgifter om vem som har stängt av sig, och den uppgiften är känslig. Om en anhörig kunde anmäla en annan person skulle registret bli ett verktyg för att kontrollera andras beteende, och det strider mot hela konstruktionen. En avstängning kräver att spelaren själv aktivt genomför den, och det finns ingen genväg runt BankID-steget.

Det finns inte heller någon anhöriganmälan, ingen anmälningsblankett och ingen möjlighet för en handläggare att tvångsregistrera en spelare. Den som ringer Spelinspektionen med uppgifter om en närståendes spelande får i praktiken ingen åtgärd till stånd. Myndigheten hanterar licensfrågor och tillsyn, inte individuella ärenden om enskilda personers spelproblem.

Det här är den centrala missuppfattningen. Myten att anhöriga kan anmäla någon till Spelpaus är felaktig, och den leder till att närstående lägger tid och kraft på ett spår som inte leder någonstans. Registret är frivilligt och kräver spelarens eget samtycke, så anhöriga har ingen direkt möjlighet att tvinga fram en avstängning. Det gäller oavsett hur allvarlig situationen är.

Vad en närstående kan göra i stället

Eftersom tvångsvägen är stängd handlar det om att arbeta med det som faktiskt går att påverka. Det första steget är att få spelaren att själv registrera sig i Spelpaus, och där kan en anhörig vara ett stöd i processen utan att ta över den. Det andra steget är att begränsa tillgången till pengar och till de sajter där spelandet sker, exempelvis genom att se över gemensamma konton, bankgiro och autogiro.

Det tredje steget är att söka professionell hjälp. Kommunernas beroendemottagningar och Stödlinjen för spelare och anhöriga tar emot både den som spelar och den som står bredvid. Anhöriga har också rätt till eget stöd, och det är en del av spelskyddet som sällan nämns i debatten men som spelar stor roll för att situationen inte ska förvärras.

Konsekvensen av myten: handel med casino utan spelpaus

När en spelare är avstängd från licensierat spel uppstår ett sug efter alternativ. Här finns en marknad som är väl medveten om Spelpaus existens. Nya casinon utan svensk licens marknadsförs ofta mot just den gruppen, ibland med formuleringar som anspelar på att registret inte gäller hos dem, och information om sådana aktörer finns samlad på https://asino-se.com/nya-casinon-utan-svensk-licens/. Det är formellt korrekt och etiskt problematiskt, eftersom det riktar sig till människor som redan har signalerat att de behöver skydd.

Dessa sajter drivs ofta av white label-lösningar. En white label-lösning innebär ny design och nytt namn på samma tekniska infrastruktur, vilket betyder att en rad till synes olika varumärken delar samma plattform, samma licens och ofta samma ägare bakom kulisserna. Operatörer lanserar nya varumärken för att attrahera spelare igen, och för en spelare som stängt av sig hos ett varumärke kan systerbolaget framstå som en helt ny möjlighet. Licensen är i många fall utfärdad i Curaçao, där kraven på spelskydd är avsevärt lägre än i Sverige.

Det mest konkreta problemet är att casinon utan svensk licens saknar obligatoriska insättningsgränser. Den svenska spellagen kräver att varje spelare sätter en gräns för hur mycket pengar som får sättas in, och den gränsen är bindande. Utan licens finns ingen sådan gräns, ingen skyldighet att erbjuda självtest och ingen koppling till Spelpaus. En spelare som stängt av sig i Sverige kan alltså spela vidare obehindrat hos en utländsk speloperatör, och det är precis den dynamiken som bonusjakt och varumärkeslanseringar riktar in sig på.

Här finns också en gråzon som är värd att känna till. En sajt som saknar svensk licens får inte rikta sig till svenska spelare, men gränsdragningen är svår att upprätthålla i praktiken. Spelinspektionen har vid upprepade tillfällen konstaterat att utländska operatörer vänder sig till den svenska marknaden utan tillstånd, och myndigheten har inte resurser att stänga varje nyregistrering. För den enskilda spelaren betyder det att utbudet av casino utan spelpaus är lätt att hitta, oavsett vad lagen säger.

Asino publicerar granskning av nya casinon utan svensk licens, just för att ge läsare underlag att bedöma vad de möter. En granskning kan visa vilken licens operatören har, vilka insättningsgränser som gäller och hur spelskyddet är utformat, men den kan inte ersätta det skydd som Spelpaus ger inom det licensierade segmentet. Det är en viktig distinktion: information är inte samma sak som spärr.

För en anhörig är slutsatsen konkret. Det går inte att anmäla någon till Spelpaus, och den vägen är stängd oavsett hur mycket man än önskar att den fanns. Det som fungerar är att stötta spelaren genom den frivilliga registreringen, att begränsa den praktiska tillgången till pengar och spelkonton, och att söka stöd hos Stödlinjen eller kommunens beroendemottagning. Det är också värt att känna till att en avstängning i Spelpaus inte skyddar mot casinon utan svensk licens, så en del av samtalet hemma bör handla om vilka sajter som faktiskt används. Myten om anhörigas anmälan kostar tid som bättre läggs på det som faktiskt påverkar situationen.

* המאמרים נועדו למתן מידע כללי ואינם מחליפים התייעצות פרטנית עם גורמי מקצוע.

Scroll to Top
דילוג לתוכן